| Havsbotten läker, men trafiken skapar problem |
15.
marts 2000
|
| Af Emil Schön |
|
Under en förhandsvisning på Öresundsbron får vi en beskrivning av bron som framställer den närmast som en ekologisk succé. Medan bussen vi sitter i passerar under de skyhöga pylonerna mitt ute på Öresund talar informatören från Öresundskonsortiet om de stränga miljökrav som omgärdat bygget och hur hårt man arbetat för att uppfylla dessa. Han berättar att den ur havsbotten uppskottade Pepparholmen redan har över hundra olika arter, flyttfåglarna stannar till för att äta sig feta på vägen söderut. Men om föroreningarna från den kommande biltrafiken på bron säger han inget. Beslutet i början av nittiotalet att bygga en bro över Öresund åtföljdes av en omfattande miljödiskussion. Muddringen skulle skada havet och den ökade trafiken i sin tur skulle öka koldioxidutsläppen i luften. Idag när bron står färdig är det tyst, förutom vad gäller nollösningen. Nollösningen innebär att vattengenomströmningen i Öresund inte får minskas med mer än högst en halv procent. Det var kravet från Vattendomstolen för att bron skulle få byggas. Det svenska meteorologinstitutet SMHI och dess danska motsvarigheten DHI har följt byggprocessen för att kontrollera vattengenomströmningen: "De mätningar som gjorts visar att man ligger inom den halva procent som var kravet," säger Kjell Wikström vid SMHI I Norrköping Havsbotten läker Även vad gäller muddringarna har man lyckats hålla sig inom den spillgräns på fem procent som Vattendomstolen krävde. Men även om gränsen hålls är ingreppet omfattande: "Muddringar i den här storleksordningen innebär förstås alltid stora ingrepp i naturen, även om trenden nu ser ut att vara att havsbotten självläker fort," menar Ola Gustafsson vid Malmö miljöförvaltning. Han påpekar att det bara är en trend och att det inte går att sia säkert om framtiden. Den ökade trafiken däremot kommer med säkerhet att medföra ökade utsläpp. Trafiken ett växande problem. I en miljöutredning har Öresundskomittén kommit fram till att det är biltrafiken som är det största miljöproblemet i regionen. "Öresundskonsortiet vill ju bara tala om nollösningen eftersom det ser ut som om det är det miljökravet som de klarar, men det viktiga är ju egentligen trafiken," säger Lars Igeland från Miljöförbundet - Jordens Vänner, en organisation som hela tiden varit negativ till broprojektet. Under nittiotalet har den tunga lastbilstrafiken ökat markant, medan järnvägstransporterna legat på en stadig nivå. När bron öppnar kommer trafiken i regionen att öka. För att mildra effekterna förhandlar Malmö miljöförvaltning med konsortiet om ett kontrollprogram som ska kontrollera koldioxidutsläpp, bullernivåer, dagvattenkvalitet etc. Kollektivtrafiken viktig Ola Gustafsson konstaterar att det diskuteras väldigt mycket kring bropriserna, men att en av premisserna vid brobygget var att stärka kollektivtrafiken, och att det inte blir så dyrt att åka tåg mellan Malmö och Köpenhamn. Det finns en inbyggd motsättning i att man å ena sidan vill att bron ska trafikeras för att få in broavgifter och ökad ekonomisk aktivitet, men att trafiken å andra sidan redan utgör regionens primära miljöproblem. - Det är en av många paradoxer som statsmakten lyckats få till, avslutar Ola med ett stänk av trötthet. |